Nederlag.
Tävlingen i söndags gick inte som jag tänkt mig. Jag vägde in på 63,5 kg, skulle alltså gått i viktklassen under, men vi fick inte ändra. I kvartsfinalen skulle jag möta Mohammed Hassan från Malmö, som är svensk mästare i -67kg och som jag hörde även gammal svensk mästare i boxning (har dock inte kollat upp detta). Han var ca ett huvud längre än mig, och med bra boxning visste jag att det skulle bli en väldigt tuff utmaning.
Jag inledde första ronden med att vara aggressiv och styra matchen. Snabba kombinationer mellan högt och lågt, slag och spark. De mesta satt och första ronden tog jag klart hem. Jag höll även på att sänka Mohammed med en wheelkick som satt i huvuden (synd att vi har fotskydd....).
Andra ronden gick Mohammed in mer agressivt och här blev det svårt. Hans långa armar gjorde så att han blev svår att slåss med på distans och i clinchen som jag då hamnade får man inte jobba med kast eller knän (som jag är van med).
En väldigt jämn rond där ingen egentligen får in något klockrent, utan en ganska gruffig rond. Med mina lowkicks tycker jag dock att jag fick fler poäng än Mohammed.
Tredje ronden är ganska lik andra ronden. Båda tar och ger, Mohammed är lite tröttare än jag är och låser upp mig i clinchen. Andra och tredje ronden är väldigt jämna och jag kände att domslutet kunde gå hur som helst.
Spark på hakan
Sätter en rak höger!
Mohammed får domarsiffrorna 2-1 med sig. Två domare dömde alltså till Mohammeds fördel och en för mig. Efteråt kom många fram och beklagade bortdömningen. Jag tycker inte det var en klar bortdömning, det var en jämn match som jag mycket väl kunde fått vinst, men jag är inte särskilt besviken på domslutet. Mohammed var en riktigt riktigt bra fighter och en tuff utmaning.
Jag pratade mycket med Hayes (och även Camilla, min söta tjej, som är nybliven kampsports-fantast) efteråt om matchen. Jag behövde en förlust! Jag har inte förlorat en match i Sverige sedan 2004, för 5 år sedan! Man har inte tillräckligt stor utmaning om man relativt enkelt alltid vinner. Jag måste möta tuffare, svårare och kanske även större motståndare för att få en riktigt utmaning för att utvecklas bättre som fighter.
Jag lär mig mycket mer på en förlust än en vinst. Nu vet jag att jag måste arbeta med vissa moment för att kunna slå en motståndare som Mohammed. Jag är också hungrig som *** efter att gå in igen i ringen och kriga mig till en vinst.
Det är precis det jag tänker göra den 11e april i uppsala, som är min stora viktiga match. Jag ska träna på de saker som gick fel, eller som jag kan göra bättre, fram till matchen!
Där går jag i min egen viktklass i alla fall, men mot än väldigt duktig fighter.
Hinner inte skriva mer nu, men mer kommer jag skriva om tävlingen och mina klubbkompisar som fightades!
En stark förlorare // Nissä
Jag inledde första ronden med att vara aggressiv och styra matchen. Snabba kombinationer mellan högt och lågt, slag och spark. De mesta satt och första ronden tog jag klart hem. Jag höll även på att sänka Mohammed med en wheelkick som satt i huvuden (synd att vi har fotskydd....).
Andra ronden gick Mohammed in mer agressivt och här blev det svårt. Hans långa armar gjorde så att han blev svår att slåss med på distans och i clinchen som jag då hamnade får man inte jobba med kast eller knän (som jag är van med).
En väldigt jämn rond där ingen egentligen får in något klockrent, utan en ganska gruffig rond. Med mina lowkicks tycker jag dock att jag fick fler poäng än Mohammed.
Tredje ronden är ganska lik andra ronden. Båda tar och ger, Mohammed är lite tröttare än jag är och låser upp mig i clinchen. Andra och tredje ronden är väldigt jämna och jag kände att domslutet kunde gå hur som helst.
Spark på hakan
Sätter en rak höger!
Mohammed får domarsiffrorna 2-1 med sig. Två domare dömde alltså till Mohammeds fördel och en för mig. Efteråt kom många fram och beklagade bortdömningen. Jag tycker inte det var en klar bortdömning, det var en jämn match som jag mycket väl kunde fått vinst, men jag är inte särskilt besviken på domslutet. Mohammed var en riktigt riktigt bra fighter och en tuff utmaning.
Jag pratade mycket med Hayes (och även Camilla, min söta tjej, som är nybliven kampsports-fantast) efteråt om matchen. Jag behövde en förlust! Jag har inte förlorat en match i Sverige sedan 2004, för 5 år sedan! Man har inte tillräckligt stor utmaning om man relativt enkelt alltid vinner. Jag måste möta tuffare, svårare och kanske även större motståndare för att få en riktigt utmaning för att utvecklas bättre som fighter.
Jag lär mig mycket mer på en förlust än en vinst. Nu vet jag att jag måste arbeta med vissa moment för att kunna slå en motståndare som Mohammed. Jag är också hungrig som *** efter att gå in igen i ringen och kriga mig till en vinst.
Det är precis det jag tänker göra den 11e april i uppsala, som är min stora viktiga match. Jag ska träna på de saker som gick fel, eller som jag kan göra bättre, fram till matchen!
Där går jag i min egen viktklass i alla fall, men mot än väldigt duktig fighter.
Hinner inte skriva mer nu, men mer kommer jag skriva om tävlingen och mina klubbkompisar som fightades!
En stark förlorare // Nissä
Kommentarer
Trackback
